Diagnosen räcker inte: behovet avgör
Godmanskap kan anordnas vid ADHD, Aspergers syndrom och liknande neuropsykiatriska tillstånd, förutsatt att tillståndet faktiskt begränsar personens förmåga att sköta sina angelägenheter. Enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken (1949:381) krävs ett konkret hjälpbehov som har orsakssamband med diagnosen; att diagnosen finns är i sig aldrig nog.
I rättspraxis har godmanskap beviljats när ADHD medfört uttalade exekutiva svårigheter, till exempel att personen inte klarat att instruera eller övervaka en fullmäktig. Omvänt har godmanskap avslagits där ADHD-besvären inte satt ned den kognitiva förmågan i tillräcklig grad. Bedömningen görs alltid från fall till fall.
Så anpassar du kontakten
Var tydlig och strukturerad:
- Välj hellre skriftliga kanaler (e-post eller meddelanden) än spontana telefonsamtal.
- Uttryck dig konkret och specifikt; håll dig borta från abstrakta resonemang.
- Avisera möten och avtalade kontakter i god tid.
Bygg förutsägbarhet:
- Lägg ekonomiavstämningen på samma tidpunkt varje månad.
- Etablera fasta rutiner för räkningsbetalning och uppföljning.
Värna självbestämmandet:
- Räkna med att huvudmannen kan ha bestämda egna uppfattningar.
- Inhämta samtycke aktivt och tydligt; i dessa uppdrag väger det tyngre än i många andra.
- Fånga upp signaler om att huvudmannen vill ta mer ansvar på egen hand.
Gränserna för uppdraget
Ett godmanskap är ingen ersättning för socialtjänstens insatser eller för stöd enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (1993:387). Att städa, handla eller ledsaga hör till hemtjänst, personlig assistent eller kontaktperson, inte till dig som god man.
Minsta ingripande åtgärd
Kan behoven tillgodoses på ett mindre ingripande sätt (via fullmakt, stöd från anhöriga eller LSS-insatser) ska den lösningen väljas i stället för godmanskap. Uppdraget får aldrig göras mer omfattande än vad situationen faktiskt kräver.