Utländska förordnanden gäller inte automatiskt
Sveriges internationellt privaträttsliga lagstiftning saknar uttryckliga bestämmelser om erkännande av utländska godmanskap. Den som fått en god man eller förvaltare utsedd i ett annat land kan därför inte utan vidare göra det förordnandet gällande gentemot svenska myndigheter och banker.
Det instrument som skulle ha gett ett ramverk för ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder för vuxna (2000 års Haagkonvention om internationellt skydd av vuxna) har Sverige ännu inte ratificerat. Ratificeringsfrågan har visserligen utretts (se SOU 2015:74), men någon ny lagstiftning fanns inte på plats när denna text skrevs.
Vägar framåt i praktiken
Behöver en utländsk medborgare, som redan har ett ställföreträdarskap i hemlandet, någon som företräder honom eller henne i Sverige finns i huvudsak dessa alternativ:
- Svenskt godmanskap: har personen hemvist i Sverige kan ett godmanskap anordnas enligt föräldrabalken (1949:381), oavsett vad som redan beslutats i utlandet. Sedan den 1 juli 2026 beslutar överförmyndaren, i tvistiga ärenden tingsrätten.
- Fullmakt: så länge personen har kvar sin rättshandlingsförmåga kan en fullmakt ställas ut till någon i Sverige.
- Överförmyndaren: kan ge vägledning om vilka lösningar som är framkomliga i det konkreta fallet.
Utländsk omyndigförklaring av svensk medborgare
Har en svensk medborgare omyndigförklarats i ett annat land saknar beslutet i allmänhet rättsverkan här. Omyndigförklaring som institut togs bort ur svensk rätt 1989 och ersattes då av förvaltarskap.