Förmynderskapets innebörd
Alla personer under 18 år är omyndiga, och för dem finns ett särskilt ställföreträdarskap: förmynderskapet. Den som är förmyndare ansvarar för att sköta barnets tillgångar och att föra barnets talan i angelägenheter som gäller egendom och rättsliga intressen.
Förmynderskapet ska hållas isär från vårdnadshavarskapet: vårdnadshavaren svarar för barnets personliga förhållanden (omvårdnad och fostran), medan förmyndaren svarar för det ekonomiska och juridiska. För de allra flesta barn är det samma personer som bär båda rollerna, nämligen föräldrarna.
Vem har uppdraget?
Rollen som förmyndare följer automatiskt med vårdnadshavarskapet. Har föräldrarna gemensam vårdnad delar de också på förmynderskapet, vilket betyder att de måste agera samstämmigt i beslut som rör barnets egendom.
En förälder kan dock inte vara förmyndare om han eller hon:
- själv är omyndig (under 18 år)
- har fått en förvaltare förordnad för sig
- har entledigats från uppdraget
Står barnet utan behörig förmyndare kan tingsrätten efter ansökan utse en särskilt förordnad förmyndare. Överförmyndaren är en av dem som kan göra en sådan ansökan.
Vad kräver lagen av förmyndaren?
Förvaltningen av barnets tillgångar ska ske omsorgsfullt, och varje åtgärd ska vägledas av vad som bäst gagnar barnet. I ansvaret ligger också att företräda barnet i juridiska och ekonomiska angelägenheter.
Passerar barnets sammanlagda tillgångar åtta prisbasbelopp aktiveras en skärpt tillsyn: föräldrarna måste då ge in en förteckning till överförmyndaren och sedan redovisa förvaltningen i årliga årsräkningar. Samma skärpta tillsyn gäller när barnet äger fast egendom, liksom när egendom tillfallit barnet med villkor om särskild överförmyndarkontroll.
Den dag barnet fyller 18 år upphör förmynderskapet av sig självt.
Lagstöd: 10 kap. 1–2 §§ och 12 kap. 1, 3 §§ föräldrabalken (1949:381); 13 kap. 2–3 §§ föräldrabalken (1949:381).