Situationer som kan kräva god man
Ibland behöver ett barn en tillfällig god man trots att det inte finns någon anledning att ifrågasätta föräldrarnas förmynderskap. Bestämmelserna om detta återfinns i 11 kap. 1–3 §§ föräldrabalken (1949:381).
Intressekonflikt (jäv) mellan barn och förälder
Det klart vanligaste skälet är att barnets och föräldrarnas intressen kolliderar så att föräldrarna inte kan föra barnets talan. Förmynderskapet utövas gemensamt; är den ene föräldern jävig kan därför ingen av dem företräda barnet, utan en god man behöver förordnas i bådas ställe. Exempel på sådana lägen:
- Barnet och en förälder är delägare i ett och samma dödsbo (t.ex. vid en arvsuppgörelse)
- Ett avtal ska ingås mellan barnet och en förälder
- Barnet och en förälder är parter i en och samma rättsliga tvist
Det är överförmyndaren som förordnar gode mannen, och förordnandet gäller den specifika rättshandlingen.
När en förälder tillfälligt inte kan agera
Kan en förälder under en period inte utöva förmynderskapet (exempelvis vid sjukdom eller utlandsvistelse) får en god man förordnas som ersättare med stöd av 11 kap. 1 § föräldrabalken (1949:381).
Saknas det en förmyndare som kan handla (till exempel därför att den ene föräldern avlidit och den andre är ur stånd att handla) ska överförmyndaren i stället vända sig till tingsrätten med en ansökan om förordnad förmyndare.
Barn som ännu inte fötts
Också ett ofött barn kan ha intressen i ett dödsbo, till exempel när barnet väntas ärva. För att bevaka barnets rätt kan en god man då förordnas.
Behöriga sökande
Följande kan ansöka om god man för ett barn:
- föräldrarna
- barnet självt, förutsatt att det fyllt 16 år
- socialnämnden (som dessutom är skyldig att anmäla när behov finns)
- de närmaste släktingarna
- överförmyndaren, som även kan agera på eget initiativ