Den avgörande skillnaden
Under ett godmanskap har den enskilde kvar sin rättshandlingsförmåga; gode mannen fungerar som ett biträde och agerar med huvudmannens samtycke. Ett förvaltarskap innebär däremot att den enskilde fråntas rättshandlingsförmågan i de angelägenheter som uppdraget avser. Inom uppdragets ram bestämmer förvaltaren ensam, men i viktiga frågor ska den enskilde höras om det lämpligen kan ske.
Två villkor enligt 11 kap. 7 §
För förvaltarskap kräver 11 kap. 7 § föräldrabalken (1949:381) att:
- Den enskilde till följd av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande är ur stånd att vårda sig eller sin egendom, och
- Ett godmanskap inte är en tillräcklig åtgärd; godmanskapet har alltså visat sig otillräckligt.
Villkoren är kumulativa: båda måste vara uppfyllda. Förvaltarskapet får inte heller ges vidare omfång än vad som behövs i det enskilda fallet.
Vad "otillräckligt" innebär
Godmanskapet räcker inte när den enskilde (trots gode mannens arbete) ingår skadliga avtal eller på annat vis skadar sina ekonomiska eller sociala intressen, och detta inte kan förhindras utan att rättshandlingsförmågan inskränks.
Vem beslutar och hur
Endast tingsrätten kan besluta om förvaltarskap, inte överförmyndaren. Ansökan får göras av överförmyndaren, den enskildes make eller sambo, de närmaste anhöriga, den enskildes gode man samt den enskilde själv, förutsatt att denne fyllt 16 år. Huvudregeln är att rätten håller sammanträde och hör den enskilde muntligen, och ett läkarintyg ska inhämtas.